På tävlingen skulle 10 länder delta, men några saknades. Tävlingen dominerades av Holländare, Polacker och Engelsmän. Mest intressanta är kanske polackerna som har flera duktiga fighters på väg upp. Och imponerande är engelsmännen snabba sparkar och rörliga fightingstil.
Sverige deltog med Sensei Martin Aparicio, Sempai Torbjörn Helmfrid och Fredrik Månsson
Torbjörn Helmfrid gjorde sin internationella debut på tuffaste möjliga sätt, genom att möta förra året och även årets vinnare Khaled Dehati från Holland. Dehati har hårda lowkicks och tog tidigt iniativet i matchen. Torbjörn hade svårt att svara och efter första ronden går vinsten till Dehati.
Martin möter i sin första match Hadvan från Polen. En match som Hadvan först tar iniativ i, men som Martin vänder till sin fördel med hårda slag och offensiv attityd. Det krävs dock allla förlängningar innan domarna ger Martin segern.
I kvartsfinalen möter han holländaren Nelson Ferreira (förra årets 2:a) som trots publikstöd och snabba sparkar inte lyckas få Martin att backa. Matchen påmminer om den tidigare och det krävs återigen alla förlängningar innan Martin får segern.
De tuffa matcherna har dock gett Martin skador och i semifinalen väljer han att lämna WO. Martin slutar på 4:e plats
Fredrik startar i kvartsfinal och möter där Zaremba från Polen. Zaremba startar starkast men Fredrik justerar sin fightingstil blir mer rörlig och växer in i matchen. En snabb jodan-mawashi träffar och ger Fredrik Ippon och matchvinst.
Även semifinalen går mot en polack, vid namn Luszac. Han visar Fredrik större respekt redan från början, vilket ger Fredrik utrymme som han inte är sen att utnyttja. Redan efter 40 sek träffar en yxspark som gör Luszac groggy och ger Fredrik vinsten.
Finalen går mot Tim Havrekamp. Matchen är tuff och intensiv och Fredrik är nära att träffa med en jodan mawashi, men kraften saknas. Och istället är det Tim som avgör med en välriktad Mae-geri-chudan. Ippon-förlust för Fredrik men ett välförtjänt silver.