I Jakarta har Shinkyokushin bara ca 200 medlemmar. Intressant att notera är att träningsavgifterna, trotts att snittinkomsterna är väldigt låga, ligger ungefär på samma nivå som i Sverige. Detta kombinerat med att lokalerna är små och ofta inhyrda i gym eller liknande, begränsar expansionsmöjligheterna.
En annan komplicerande faktor är trafiken i Jakarta. Biltrafiken är kaotisk och vettiga alternativ saknas. En resa till dojon kan mycket väl ta 30 minuter alternativt 3 timmar!!! Detta får många elever att sluta och att komma försent till passen är naturligtvis vanligt.
Intresset för kumite var mycket stort eftersom man förberedde sig inför de Indonesiska Mästerskapen i Februari. Tekniskt sett höll många fighters bra klass men man på grund av träningsförhållandena problem med den fysiska träningen. En annan svårighet var avsaknaden av mittsar, säckar o dylikt.
Helt tydligt är att de som trotts detta satsar på tävlingskaraten, är mycket dedikerade och jag möttes av massvis med positiva karatekas.
Sammanfattningsvis är alla Indonesienresenärer varmt välkomna till Shinkyokushin Indonesia och det finns numera även en dojo på Bali.
Osu!
Torbjörn Helmfrid
