Trots pokaler så är en nog “ärofylld förlust” ändå det som beskriver svenskarnas insats bäst. Branko Bosjnaka är en tävling som sticker ut med sin klassiga öststat inramning. Den hålls för 18:e gången och är en minnes tävling för en avliden Kyokushin pionjär Och med en ambition att bjuda deltagarna på Croatisk gäst vänlighet av bästa sort.
Tävlingen domineras av öststats länder och är en bra värdemätere om man har som ambition att mäta sig med det bästa i Europa. Det är dock inte de bästa idag som deltar. Utan snarare de bästa i morgon. Deltagarna är unga och ”under utveckling” och i år var det många nya ansikten.
Efter att Rumänien och Grekland lämnat återbud, så var det tio länder kvar. De var de klassiska öststadsländerna, samt Frankrike Holland och Sverige. Holland var där för första gången Men vi har varit med tidigare. Det som var något annorlunda från tidigare år var att respektive land hade förhållandevis få deltagare. Tidigare år har vissa länder haft väldigt många deltagare, men så var det inte i år. För Sveriges del var det tvärtom, vi har besökt tävlingen med enstaka fighters, men i år var svenska truppen fem stycken, varav tre tjejer…i samma viktklass
Dina Kljajic, Johanna Rapp och Cecilia Wallin tävlade alla i – 65 kg klassen. I samma klass tävlade även favoriten Lidia Kormodia från Ungern och hemmanationens eget hopp Anastazija Korcij. Det blev en svår utmaning för arrangören att göra en vettig lottning med så få deltagare och så många från samma land. Men de fann en finurlig lösning som var en kombination av alla-mot-alla och pool system. Vilket resulterade att alla fick gå 2-3 matcher var.
Johanna mötte Kroatiska hemmahoppet i en match som kunde ha slutat hur som helst. Johanna hade starka lowkick, men var inte lika konditionstark som Anastazija . Första ronden blev oavgjord, men Anastazija verkade vara starkast i slutsekunderna. Men tidigt i första förlängning tar Johanna wasari på jodan mawashi och säkrar segern.
Dina möter favoriten Lidia och matchen startar till Lidias fördel. I slutsekunderna på första ronden blir Dina mer rörlig och matchen jämnar ut sig vilket resulterar i en förlängning. Dina växer in i matchen och lyckas sätta några bra klackar och starka hiza-geri-chudan. Det sätter sin prägel på matchen, hon tar ledning med två domarröster, men förlorar försprånget i sista förlängningen, då Lidias kondition är bättre. Snöpligt, men en imponerande insats av Dina.
Varken Cecilia eller Johanna lyckas bjuda Lidia samma motstånd, utan förlorar mot henne främst p.g.a. hennes starka slag. Däremot lyckas Dina besegra Kroatiska Anastazija genom att ta poäng på lowkick, delvis tack vare Johannas förarbete i tidigare match. Det ger henne ett tredje pris.
Lidia blir vinnare i gruppen och den andra bronsplatsen samt silverplatsen avgörs i matchen mellan Cecilia och Johanna. En match som Cecilia vinner mycket tack vare ett intensivt tempo som inte Johanna klarar att möta upp.
Rasmus Bergström debuterar som senior och det är tufft att göra det i en tävling med en sådan konkurrens. Första motståndaren var en relativt ny Bulgar vid namn Jordan Bankov. Rasmus startar självsäkert och starkt. Matchen bjuder på mycket variation och roliga tekniker. Han får tidigt in några bra klackar som gav effekt och han följer upp med starka lowkick. Bulgaren har svårt att ge igen och matchen går mer och mer över till Rasmus fördel. Efter att ha pressat motståndaren av mattan ger domarna han wasari och så småningom även matchvinst. I andra matchen så blir utmaningen betydligt större. Mellanviktens favorit Polaken Marek Odzeniak bjuder tufft motstånd. Rasmus svarar dock på det och ser väldigt stark ut i sina hårda slag och starka lowkick. Det såg bra ut ända till allra sista slutsekunden då visar Rasmus, lite för mycket, att Mareks slag tar. Det räcker för att domarna skall ge Marek en wasari. Snöpligt, då det såg så lovande ut, men ändå en bra insats av Rasmus i hans första match som senior.
Simon fick en lottning som få skulle önska sig. Han fick den otacksamma uppgiften att gå första matchen mot Dimitar Trampov. Han är en ikon inom fightingvärlden. Han är Valeris tränare, Bulgarens coach och en av huvudorsakerna till Bulgariens fightingframgångar. Att han deltog var en av tävlingens höjdpunkter, då han deltar vid en ålder av 48 år!!
Simon kunde knappast mäta sig med Dimitars erfarenhet, så hoppet låg till att vara fysiskt starkare. Det blev stundtals en grötig match, då de bägge fighterna hade olika favorit avstånd. Dimitar ville ligga nära för slag och Simon sökte halvdistans för lowkick. Vilket han också lyckade sätta bra ett flertal gångar. Det blev en oerhört jämn match. Och mot alla odds lyckades Simon mäta sig med Dimitar i matchens alla ronder. I sista och avgörande ronden går alla domar flaggorna till Dimitar, vilket inte alls kändes självklart. Men trots förlustens besvikelse så kan man inte annat än beundra Dimitar som ställer upp i en sådan tuff tävling. Han gick dessutom vidare i turneringen och vann samtliga sina matcher på poäng. Respekt både för hans och Simons insats!
