Det blev ett överraskande EM, men favoriter som tidigt försvann och mindre otippade som steg fram. Samtidigt som några saker aldrig tycks förändras, Valeri, Csenge, Ilas och Inga levererar som på beställning, trots att utmaningarna blir nya från år till år. Bild från Polens facebook
Valeri utmanade sig själv genom att gå upp i super-tungvikten. Syftet är med stor sannolikhet förberedelser inför VM till hösten. Han gjorde det med en mer varierande fighting än vanligt och resultatet blev som vanligt en första plats. Ilas hade en ny utmanare i form av Gerard Will, som är ny i vår organisation, men har har flera EM titlar från sin gamla organisation. Men inte han heller klarade utmana Ilas unika fightinstil, trots ett rejält viktövertag.
Polen som var värdland hade vässat teamet och var starkare än vanligt. Resultatet blev också som förväntat, bättre än tidigare. Det blev också en av deras favoriter Marek Odzeniak, som slog ut vår Jimmie Collin redan i första matchen. Marek var väl förberedd och var påhejad av hemmapubliken, men trots det dominerade Jimmie delar i matchen med sin tekniska fighting, men det jämnade ut sig och i sista förlängningen handlade det mest om kondition och vilja, vilket gav Marek vinsten.
Rasmus Bergström mötte en relativt okänd spanjor vid namn Arturo Perez. Han verkade inte vara märkvärdig förutom att han fightades med höger benet fram. Och matchen startades till Rasmus favör, som rörde sig runt Arturo och satte teknikerna med full kraft. Men den fina starten avslutades innan den gett nåt resultat. Ett välplacerat slag mot solar plexus sänkte Rasmus och matchen var över.
Nästa år är det Georgien som är värd för EM och det märks på deras fighter. De har under en längre tid satsat och resultatet märks De är framför allt i de lätta viktklasserna som de utmärker sig. Lasha Khachapuridze som också deltog på Swedish Open 2006, tog guldet och landsmannen Andrei Zinchenko tog silvret efter att imponerat i semifinalen då han bokstavligen slog ut Ungrarnas ikon Gabor Roza. Även Azerbajdzjan är duktiga i de lätta viktklasserna, men nådde inte hela vägen detta EM, men de lyckades i alla fall slå ut Stefan Chervenko från Sverige. Deras match var energisk med mycket attityd och snabba tekniker. Det gick inte att avgöra vem som var den bättre Stefan eller Emin Ismayillioch Och det var till slut vågen som avgjorde matchen, tyvärr till Stefans nackdel.
Litauen har dominerat i många år och var även bäst resultatmässigt på detta EM, men inte lika starka som de brukar vara och det är framför allt på herrsidan de tappat mark. En som inte räckte hela vägen var Litauens lättviktare Jonas Eimontas, som dock fick sin revansch match mot Sveriges Milad Ziyafatalla. De möttes i Swedish Open och då vann Milad, men denna gången var Jonas bättre förberedd. Milad startade starkt och attackerade Jonas ben framgångsrikt. Men Jonas hade bättre kondition och när Milad började bli trött växte Jonas och tog över matchen och när sista förlängningen var över så var också matchen över för Milads del.
Polens största medaljhopp Mazur Maciej gjorde som Valeri och uppgraderade sig från tungvikten till super-tungvikten. Även han gjorde det med bravur och hamnade i finalen med Valeri, men innan dess tog han sig förbi vår Simon Pålsson. Den matchen handlade om Maciej tekniska skicklighet mot Simons styrka. Det var en jämn match men inte tillräckligt jämn tyckte domarna och gav Maciej segern efter första ronden.
Alla svenska seniorherrarna var utslagna redan efter första matchen, trots bra insatser och trots att de var väl förberedda. Konkurrensen har hårdnat, det märks att det är ett VM år. Det var damerna som räddade ansiktet för Sverige i år. Men även på damsidan har konkurrens hårdnat.
Damernas tungviktsdrottning (och även mellanvikt emellanåt) är Csenge från Ungern. I år hade hon Nora Vaznelyte i finalen. Samma Nora mötte Sara Hägge i första matchen och enligt oddsen skulle Nora vinna den relativt enkelt, men så blev det inte. Alla förlängningarna krävdes och större delen var det Sara som pressade Nora bakåt med hårda slag och knän. Men Nora är outtröttligt och hennes intensiva slagserier gav henne domarrösterna till slut.
Johanna Rapp mötte Alexa Caroline från Danmark. Alexa har tidigare tävlat i tungvikt men bantat ner sig till mellanvikt. Inte tillräckligt skulle det visa sig. Efter en jämn match avslutades det hela på vågen som gav Johanna segern. Nästa motståndare var Petra Halasz Österrike, som inte är någon ny Österrikisk fighter utan ursprungligen är från Ungern och Csenges dojo. Hon gav Johanna en tuff match, intensiv i början men Johanna vägrade backa och i förlängningen var det Johanna som var piggast och pressade Petra av mattan. Det räckte till vinst och tog Johanna till kvartsfinal. Där väntade Ruta Brazdzionyte, en Litauisk krigare med många meriter. Allt pekade på seger för Ruta, men det var inte självklart. Matchen startade på kort avstånd och det var mycket klackar och armbågar. Johanna gav och tog, men Petra var den som gjorde mest och domarna gav Ruta segern efter en rond.
Cecilia Wallins förutsättningar var inte de bästa, detta EM. Visserligen startade hon med en WO-match. Men längre tids sjukdom har gjort att träningen inte gått planenligt. Konditionen var ett osäkert kort när hon mötte Polska Dobroslawa Habraszka. Men matchen utvecklade sig till det bästa. Dobroslawa vill ligga extremt nära vilket också gav Cecilia möjlighet att vila i clinch liknade situationer. Däremellan exploderade hon i en serie tekniker vilket gav ett kraftfullt intryck. Det blev dock en lång match alla ronder krävdes. Men Cecilia klarade att hålla strategin och vann på domarröster. I kvartsfinalen mötte hon Spaniens Nuria Garrido, som har en pansarvagnsliknade fighting stil. Men när Cecilia dansade runt hängde hon inte med och segern gick till Cecilia som nu var i semifinal. Men där tog det stopp. Motståndaren och flerfaldige EM-mästarinnan Inga Mikstaite har besegrat Cecilia förut och gjorde så även denna gång. Matchen startade visserligen bra, men ganska snabbt tog Inga initiativet och Cecilia kunde egentligen inget göra. Men ett mycket hedersvärt 3:e pris Sverige och inte så illa av en som varit sjuk.
Kata
Det nya tävlingssystemet används nu på EM Och deltagarna tävlar i par mot varandra (som fightingen) istället för på poäng. Sveriges bjöd på underhållande prestationer. Det blev både framgång och överraskande resultat. Överraskningen var att tidigare Europamästarinnan Chalita Andersson var ute redan efter första matchen. En litet snubbelsteg i sista ställningen avgjorde resultatet och Chalita förlust var ett faktum.
Kata verksamheten har utvecklats mycket under senaste åren och Sverige hade fullt dam-herrlag för första gången på länge.
Andreas Tampe debuterade i EM sammanhang och han gjorde det bra. I första matchen besegrade han U22 mästaren Michal Ciechanowski från Polen, med en väl utförd Yantsu-kata. Men andra matchen blev en för stor utmaning och nerverna spelade in. Utmanaren Attila Toth från Ungern, dominerade första platsen på EM, i många år och hade rutin nog att vinna över Andreas med katan Geksai-dai
Johan Edin hade otur med lottningen och fick möta Kondrad Kozubowski från Polen i första matchen. Kondrad var med och fightades i Swedish Open 2012, men har även talang i kata och vann U22 2013 bl.a. Herrarna möttes med samma Tsuki-no-kata och Kondrad gjorde det bäst. Vinsten över Johan var bara början för Kondrad, han vann senare hela gruppen och blev således herrarnas Europamästare.
Alicia Edin har tidigare haft lite ojämna resultat, men har målmedvetet utvecklats och skaffat sig mycket tävlingsrutin senaste åren. Och nu kom resultatet. Hon utmanade Carla Gallati från Schweiz med Geksai Sho och vann matchen med 3-2. Nästa omgång tävlade Alicia med Yantsu mot Kroatiska Dunja Mandics Geksai-dai Och då kom segern mer övertygande med domar siffrorna 5-0 och Alicia var då i kvartsfinal. där mötte hon danska Hanne Nyborg Rasmussen. Bägge gjorde Yantsu och domarsiffrorna blir 3-2. Alicia är den som avgår med seger. I semifinal är det Seienshin för bägge damerna. Alicia fortsätter som hon börjat och tar sig förbi Nuria Garrido från Spanien och så har vi en ny svensk som tar sig till en kata-final. I finalen möter hon rutinerade Isis Pinilla från Spanien. Alicia möter henne med Sushi-ho och Isis gör samma kata. Tempot i katan är väldigt olika och domarna är inte eniga. Avgörandet går till Isis (som också har meriter som Europa mästare i kumite) Och Alicia visar vad hon går för när hon tar hem ett silver till Sverige.
Junior
Sverige hade två juniorer rutinerade med detta EM. Fabian Whålin har tidigare tävlat som Cadett, men nu ställde han upp som junior. Fabian är stor och tävlar i tyngsta viktklassen, men Fabians motståndare Richard Kazamer från Ungern , var större. Storleken avgjorde i början. Fabian försökte slå bort sin motståndare, men Richard pressade stadigt Fabian bakåt. Men så satsade Fabian på att attackera samma punkt och Richard tröttnade sakta men säkert. I slutsekunderna pressade Fabian sin motståndare bakåt och segern var ett faktum. I andra matchen var mot Ukrainaren Zhuralev var storleken jämnare, men inte fightingen. Zhuralev var starkare och mer explosiv och Fabian svarade så gott han kunde, men domarna utsåg Zhuralev till segrare som också blev vinnare i sin viktklass.
Sveriges andra junior var Gerda Pekarskaite som mötte Anna Babich från Ukraina. Matchen startade bra för Gerdas del. Hårda krokar och starka knän gav henne övertaget stundtals. Men med tiden så kom tröttheten och kraften i teknikerna minskade. Anna tog över mer och mer och matchen jämnade ut sig. Men det var till slut vågen som gjorde avgörandet Och tyvärr till Gerdas nackdel.
En bra insats från Sverige i hård konkurrens, men tyvärr räckte det inte till mer än ett brons och ett silver.
Bilder tagna av Annika Petersson
