Det har blivit en tradition för Sverige att delta på Kroatioska Branko Bosnjaka Memorial. En tävling som sticker ut vad det gäller arrangemang och syfte. Tävlingen är en hyllning till en Kroatisk Kyokushinpionjär som avled olyckligt i tjänst, som polis/militär. Bakgrunden gör att tävlingen är uppbackad av Krigsveteranerna, polisen och andra myndigheter och det innebär att deltagarna tas emot som vip-gäster snarare än tävlingsdeltagare. Den Kroatiska gästfriheten imponerar!
Sverige deltog med både damer och herrar. Det är de “nya viktklasserna” som gäller, vilket gjorde att Sanne Larsson och Dina Kljajic bägge startade i +60 klassen. Deras insats och resultat var likvärdigt. Det gjorde bägge en jämn match och hade alla möjligheter att få förlängning och kanske matchvinst. Men bägge lyckades dra på sig två varningar och det var säkert den främsta anledningen till förlust redan i första ronden. Dina mötte Kroatiska Tena Vrh och Sanne mötte spanska Aiala Garcia
För herrarna gick det bättre. Redan vid lottningen hade herrarna medvind. Samtliga blev seedade och slapp således första omgången.
Milad Ziyafatalla Samizade tävlade i -65 med enbart 6 deltagare, vilket innebär att fick starta i semifinal. Där mötte han Julen Cardenosa från Spanien. Matchen startade med en intensiv offensiv från Milad och resultatet kom redan efter en minut. Ett slag mot mellangärdet gav Ippon och matchvinst. Nästan lika effektiv var Milad i finalen mot Anthony Senechal från Frankrike Inte heller han kunde uthärda det tempot som Milad startade med. Efter att blivit pressad bakåt i ett antal attacker så blev även han träffad i mellangärdet och gav upp. Guld till Milad och dessutom utmärkelsen som tävlingens bästa manliga fighter.
Rasmus Bergström tävlade i -85 klassen och gjorde sin starkaste insats i första matchen. Fransmannen Thierry Nebleza hade imponerat i sin första match och gav Rasmus en tuff utmaning. Inledningsvis var Rasmus den starkare, men ju längre matchen gick desto mer jämnade det ut sig. Det krävdes alla förlängningarna och det var osäkert ända till slutsekunderna. Domarna valde till slut rättvist Rasmus till segrare . Semifinalen blev mycket enklare Ungraren Armand Balint kunde inte ge Rasmus samma utmaning och med tre domarflaggor tog Rasmus segern redan efter första ronden. Finalen blev dock ett antiklimax. Motståndaren Tamas Popovics från Ungern hade tagit sig fram till final på ett övertygande sätt och mötet mellan han och Rasmus skulle blivit en sevärd match. Men matchen hann knappt starta innan ett otillåtet slag i ansiktet, diskvalificerade Tamas och gjorde Rasmus till vinnare i klassen.
Simon Pålssons klass mötte en ungrare vid namn Istavan Radica och som var 205 cm lång. Denna giganternas kamp, var inget stort problem för Simon. Efter en något trevande start hittade han rätt avstånd för sina krokar och då dröjde det inte länge förrän han fick utdelning i form av Ippon och matchvinst. I semifinalen mötte han EM meriterade Margarint Dorin från Rumänien. Det motståndet var betydligt tuffare och Simon fick kämpa för att mäta sig med Maragarint. Det gick stundtals riktigt bra och det var nära att ett högt knä fick utdelning. Men tyvärr är Margarint tuffare än så och istället blev det en slagserie mot magen som fick Simon att ge upp, då det bara återstod några sekunder av första ronden. Simon slutade på bronsplats.
Trenden som vi sett under senare år håller i sig. Dominansen från öststaterna finns fortfarande kvar, men fler och fler västeuropeiska länder klarar av att utmana dem. Sverige är en av dem, Frankrike kommer starkt och även Spanien. Lite ovanligt för denna öst-dominerade tävling så deltog även Italien och Grekland. De har en bit kvar till medaljerna, men bara själva deltagandet är ett positiv signal.
