Årets British Open hade lite annorlunda inslag i år. Tävlingen är en av Europas äldsta och tävlingen håller en bra standard vad det gäller fighter och är snyggt förpackad i klassiskt stil, med högtidliga tal, mycket domare och en fantastiskt läkarteam På senare år har tävlingen “moderniserats” och nytt för i år var större fokus på sponsorer samt streamingen, till allas glädje. Streaming höll en hög standard vad det gäller filmandet och mindre bra standard, vad det gäller överföringen, till allas sorg. Totalt deltog det 18 länder från 14 olika organisationer och summan blev 128 deltagare. Det är en stor och väldigt variationsrik tävling med andra ord.
En av de sakerna som var speciellt för i år var att vår organisation WKO hade ovanligt stort deltagande. Tidigare år har främst ShinKyokushin-Västeuropa deltagit med länder som Sverige, Norge, Frankrike, Belgien, Holland, Spanien som exempel. I år deltog även Litauen med ett stort team samt Polen och Ungern. Shinkyokushins medverkan höjde nivån på British Open och dominansen av IFK Ryssland fick en spännande utmaning från främst Litauen.
Men IFK regler och bedömningar varierar något från ShinKyokushins och det påverkade resultaten. Bland annat är matchtiderna och tameshiwarin annorlunda. Dessutom föredrar domarna oavgjort, före “tidig matchvinnare” Så det blir lite annan karaktär på matcherna och man bör han en lite annorlunda taktik. Men förutsättningarna gör tävlingen underhållande och det bjuds på en del oväntade resultat och det gör tävlingen extra spännande.
Shinkyokusin imponerade på tävlingen Som väntat gjorde Litauen en bra resultat men det var inte lika självklart som det brukar vara och några av favoriterna försvann tidigare än väntat. IFK Ryssland försvarade din position på ett värdigt sätt men de fick det var inte lätt och de halkade ner något på resultatskalan. En oväntad uppstickare var spanska Rengokai som imponerade och stack ut.
Förutom nyheten med streaming och WKOs deltagande så bjöd tävlingen även på det ovanliga med “utrymning av lokalen”, mitt i tävlingen. Det spekulerades om bombhot, men det visade sig vara ett brandlarm som löst ut i duscharna av alla ställen! En ofrivillig paus men det var snabbt glömt när tävlingen åter startade.
Sverige deltog med tre deltagare efter att en fallit bort i sjukdom.
Sanne Larsson mötte Nora Vaznelyte från Litauen. Sanne tävlar i damernas tungvikt och viktskillnaden mellan henne och Nora är påtaglig. Strategin var att gå jämt och vinna på vågen efter andra ronden. Förutsättningarna är goda med de Brittiska domarbedömningarna. Men det är Nora som startar starkast och driver Sanne bakåt, men Sanne får till några fina attacker med knäna och matchen blir jämnare. Nora försöker nyttja sin tyngd och Sanne satsar på förflyttning och intensiva kontringar. Taktiken ser ut att fungera, ju längre tiden går ju tröttare blir Nora. Det blir oavgjort från domarna efter första ronden, men i den andra ronden visar två oavgjort och två vill ge vinst till Nora. Huvuddomaren väljer det senare alternativet och Sanne är utslagen en hårsmån från ett fantastisk framgång.
Sara Hägge går ut offensivt första matchen Brittiska Lyndsay Moulden. Hon sätter press med en gång är nära med en offerspark redan i inledningen och behåller intensiteten tills matchen är över Trots att det är så nära en wasari flera gånger så blir det inget avslut, så matchen blir det två ronder lång innan segern till slut går till Sara. Andra matchen blir en revansch möjlighet mot den duktiga men också lättare Gabija Gudeliauskaite från Litauen. Taktiken blir att hålla högt tempo och försöka imponera på de svårflirtade domarna innan det kom till vågens avgörande. De gick nästan.. Sara får en flagga, men det räcker knappast och det blev ingen revansch för Saras del.
Simon Pålsson mot Brittiske Maciej Solariski börjar lite knackigt, varningarna hänger i luften. Men efter några välplacerade chudan mawashi får Simon igång förflyttningarna och matchen glider över till hans fördel. Ganska snart därefter får Simon till en bra attack och fäller sin motståndare med hiza geri Jodan. Andra matchen mot börjar också trögt. Gabriel Barbu från England söker kort distans och Simon får inte till teknikerna inledningsvis. Men Simon växer in i matchen efter ett par krokar ser det hoppfullt ut. Lite överraskande så avgörs matchen på att Simons motståndare skadar sig själv när han sparkar in i Simons knä. Tråkigt slut, men en seger till Simon. Tredje matchen som är kvartsfinal blir väldigt kort. Ryska Aleksander Karshigeev överraskar Simon med en ushiro-mawashi-geri joden som första teknik, och matchen är över innan det ens har börjat.
Tråkigt slut och inga medaljer för Sverige, men trots allt en stark insats i en tävling med stark konkurrens.
